My heart beat goes with reggae style.

Det senaste två åren har jag hittat så mycket reggae musik som bara flyter in i hjärtat och får det att dunka i samma rytm. Jag känner att reggae får mig på så bra humör och jag vill verkligen ställa mig och gunga till det, mitt hjärta slår tillsammans med musiken. Nu när det är sommar och när jag hör den musiken är det som att jag har hittat hem på riktigt. Jag ser mig själv i en tanke,dansande till underbar reggae musik när solen är på väg att gå ner, i underbara luftiga kläder så hela min kropp andas. Jag vill vara där och jag vill ha den sommarkänslan jag får om och om igen. Jag får den absolut sommarkänslan med den sortens musik i mina hörlurar, som pumpar in det i min kropp och får mig att känna att allt är underbart, allt är helt perfekt och ingen kan någonsin göra livet bättre. Jag känner att jag vill dansa tills jag inte orkar längre, jag vill gunga till musiken och låta allt som är jobbigt försvinna och jag vill känna mitt hjärta slå, känna att jag lever, att jag är fri. Det går inte att förklara känslan, den är så otroligt överväldigad, den är extrem och underbar. Det finns inga ord för det, det finns bara en känsla som sprider sig i hela kroppen, jag blir fulländad, från hårtopparna ner till tårna, ren lycka och glädje.

Textbomb på ingång!

Nu har jag gått igenom massor med gamla texter som jag skrivit, ändrat lite på vissa och en del har jag bara kopierat rakt av och lagt det på kö, så framöver kommer det att komma en hel del och jag hoppas att ni kommer njuta av det och att jag genom det här kanske kan fånga fler läsare.

Nu hoppas jag att min inspiration får sig en kick och att jag kommer skriva massor med fler intressanta inlägg, har i alla fall några stycken på G som jag filar lite på, eftersom jag ännu inte är nöjd med dom.

Tiden susar förbi.

Tänk vad som kan hända på ett helt år, hur livet kan ändras så mycket och vad en liten människa kan betyda! Två dagar innan lilla Zoe föddes och två dagar innan hon fyller ett. Att hon har fått plats i mig, att hon har växt där inne och blivit den finaste lilla diamant.

2012-06-30:

2013-06-30:

Första kalaset..

Igår var svärföräldrarna över för att fira lilla Zoe, eller lilla och lilla, på tisdag blir min lilla bebis hela 1 år! Det är sjukt vad tiden går fort. I morgon kommer bilder från ett år tillbaka och nu, för det var då jag tog dom sista magbilderna och det var på natten där som mitt vatten gick och sedan var det bara lite smärta och vår underbara och efterlängtade dotter var här. Jag kan inte förstå att jag snart har varit mamma i ett helt år, att vår älskade underbara vackra dotter är så stor. Jag minns det som igår när hon för första gången låg i min famn, en perfekt liten dotter som jag älskade över allt annat och jag älskar henne bara mer nu, och för varje sekund som går.

Hur som helst så blev det tårta som jag fixat och eftersom vi har ett litet sommarbarn så är det klart det måste vara jordgubbar på och eftersom Zoe älskar det. Ena lagret var vaniljkräm och det andra var chokladpudding, det är så himla gott i tårta. Hon fick i alla fall tre böcker, ett par byxor och en tunika i storlek 92 eftersom det är vad vi har minst av och eftersom det känns bättre att få kläder som hon kommer använda längre fram.

Det var riktigt trevligt och denna gången var hon riktigt glad i sin farmor, som hon innan bara varit rädd för. Så det var riktigt roligt att se och hon börjar mer och mer att vilja vara hos dom och ta för sig när dom är här. Vilket glädjer mig mycket eftersom dom inte är här så ofta, även att dom bor lika nära som mina föräldrar. Fast huvudsaken är att hon uppskattar och visar att hon vill lära känna dom, så är det helt lugnt.

Skriva mer!

Jag vill verkligen skriva mer här, passa på när tiden finns över och kanske skriva ihop lite tills hösten eftersom jag då kommer ha mycket annat att göra så det kommer antagligen bli ännu mindre tid att skriva då. Visserligen kan jag ta tillfällen och skriva via mobilen, så att det i alla fall blir lite aktuellt och inte bara sådant jag skrivit innan och sedan lagt på kö för att publiceras. Fast jag vet inte hur mycket tid det ens kommer finnas över till det, men jag ska verkligen kämpa för att få det att fungera, för jag behöver bloggen och jag behöver skriva av mig.

Men tänkte kolla igenom alla mina gamla texter och dikter, en del av det finns på datorn och andra finns i böcker. Så ska jag utifrån det jag hittar försöka få inspiration till att skriva, för vissa dagar flyter det på som vatten i en å och andra dagar är det segt som sirap och då känns det riktigt jobbigt. Eftersom jag älskar att skriva så är det nästan sorgligt för mig dom dagarna det tar emot, när jag inte har idéer, tid eller glöden att skriva. Då gör jag allt för att finna något som kan få mig att starta, för när jag väl börjar skriva så dansar mina fingrar över tangentbordet och jag behöver knappt tänka, det bara kommer.

Så nu ska jag leta lite texter och se vad min kreativitet kan hamna och vad det kan bli för vackra och spännande inlägg framöver.

Bloggar på LivetMedADHD

Varje måndag (oftast) skriver jag på bloggen LivetMedADHD, och jag tycker att ni kan kika in där om ni vill läsa lite annat. Hade tänkt kopiera dagens inlägg men ni kan istället trycka er vidare och läsa här.

Bättre dag..

Ny dag och denna dagen är mycket bättre. Har fått lite tid ensam och med min fästman eftersom vi har varit barnlediga några timmar. Har städat och fått det fint här hemma och har kunnat andas och känna att jag kan pyssla om mig själv lite. Så idag är det absolut bättre, även om medicinen från igår sitter i och jag känner mig lite avtrubbad idag. Så känns det i alla fall ljusare och absolut långt ifrån som det kändes igår. Dock ska jag se till att få tag i min psykolog i morgon och berätta för henne hur jag mådde igår och mår rent allmänt, för det är något som inte riktigt stämmer. En sak är i alla fall att jag känner själv att jag måste höja min medicin och sedan att jag eventuellt skulle behöva en annan för min ångest.

Hatar verkligen att ha den här känslan jag har krypande i kroppen och jag ogillar att det går ut över min kära fästman och även lite över dottern, eftersom hon märker på mig att jag inte mår bra (hon kryper i upp famnen och gosar) och att jag tycker det är jobbigt att vara ensam med henne hela dagarna. Vilket jag absolut inte haft problem med innan. Så jag känner att jag behöver hjälp innan torsdag, är nästan säker på att det inte kommer gå, men jag måste i alla fall försöka. För när man känner sig så rastlös och lätt irriterad som jag gör, så är det långt till torsdag kan jag säga er.

Hur som helst så ska jag nu njuta av en stor kopp varmt tea och bara luta mig tillbaka och andas den sista stunden innan min älskade underbara dotter kommer hem.

Nattsvart dag..

Vill skriva, men orkar inte. Vill få ut allt dom värker och gör ont idag, allt som tynger ner mig till botten. Men orkar inte med alla runt omkring som dömer mig eller som kommer fråga hur det är och som vill trösta och säga snälla ord. Jag vill inte känna alls just nu, eller få veta vad folk tycker om mig eller tänker.

Just nu vill jag bara lägga mig ner och få existera, utan att känna och utan att tänka. Jobbigt jobbigt! Ångest, smärta och allmänt nere. Vill slå sönder tangentbordet och datorn, för mina leder värker och mina händer vill inte skriva rätt, och det gör mig sur och får hat emot mig själv för att jag inte ens kan skriva rätt. Önskar jag kunde skriva rätt ut allt jag känner, men vet att några läser som antagligen kommer döma mig riktigt hårt. Speciellt nu när jag har Zoe och några kommer säkert tycka att jag är en dålig mamma.

Så denna gången håller jag det inne, för ni som dömer mig för hur jag mår ibland och för hur jag tänker och känner, tänker jag inte ge er något mer att tycka illa om. Jag tänker inte outa mig även att jag vet att jag skulle må bättre, för jag orkar inte. Vill inte framstå som dålig bara för jag har några dagar ibland där jag mår botten och allt är nattsvart.

Detta har inte hänt sedan jag ens blev gravid med henne, så kan knappast vara dålig mamma för den skull. Men det finns så många människor som skulle ta det som att det var ännu värre. Så nu slutar jag skriva och så får vi se vad jag ska hitta på härnäst för att försöka må bättre eller dämpa allt.

Aldrig ändrat stil

2005, året då jag ändrade stil helt. Jag hade blivit dumpad av min första kärlek och började skada mig, gick ner ordentligt och kände mig så fel så som jag såg ut. Så jag ändrade stil. Många gånger har jag funderat på hur jag idag skulle se ut om jag inte ändrat något, om jag bara fortsatt vara den jag var då.

På bara någon månad gick jag från alldaglig, till mörk och alternativ. Jag sökte på nätet efter musik och stilar, jag blandade och letade efter vad jag skulle trivas i bäst. Så jag tror jag blandade ihop massor med stilar, men mest åt goth-stilen. Eftersom det var något med den som lockade, något som fick det att vara vackert och stilfullt, samtidigt som det var mörkt och coolt.

Jag tror att dagen jag insåg att killen som jag spenderat över 9 månader med inte skulle vilja ha tillbaka mig, kände jag att personen jag varit innan och under förhållandet dog med kärleken och med sorgen, så jag var tvungen att hitta den nya Hannah och sedan hålla fast vid det, för annars hade jag nog gått under helt. En sak som förändrade mitt liv i samma veva var aborten, men den ska jag skriva ett annat inlägg om, fast jag tror att den spelade en stor roll också.

Jag började som sagt skada mig vid detta tillfälle, till en början var det nästan bara som rispor på armen, men med tiden blev det värre. I flera år var det en stor del av mitt liv, nästan varje dag så gjorde jag något för att straffa mig själv. Ett vrak var jag under många år av min tonår och det var mycket som pågick, många kriser, mycket självhat och jag vet inte allt var det var. Nu när jag ser tillbaka ser jag mycket mörker, men jag kan nu se alla dom underbara stunderna och att allt som hänt har format mig till den människa jag är idag, till en underbar mamma och en underbar partner, en underbar vän.

Trots att jag önskar att mycket aldrig hade hänt, att många av människorna i mitt liv aldrig kommit in i det och att jag önskar att jag tog vara på fler av dom så hade jag inte varit den jag är idag om inget hade hänt. Fast jag är ändå nyfiken över hur jag hade varit och sett ut det aldrig hade hänt, om jag aldrig hade ändrat mig. Hade jag haft en gladare tonår, eller hur hade det blivit. Kommer aldrig få veta det, men man kan alltid sitta och måla upp i huvudet vad man tror.

Jag älskar mitt liv idag, mina vänner, min familj och mig själv. Mitt självförtroende och min självkänsla växer för varje dag som går, till och med så mycket att jag inte kan fatta det själv ibland. Vissa vänner som fanns där och verkligen var riktiga finns tyvärr inte med mig idag, några har jag tappat kontakten med. Den finaste och allra dyrbaraste som fanns där igenom allt och som jag ändrade stil tillsammans med, som jag utvecklades med finns inte i livet längre. Den vackraste av alla änglar togs ifrån mig och mycket av dom minnen jag har från denna tiden, har jag inte längre någon att dela med. Allt finns inuti mig, allt som hänt formar mig varje dag.


2005-05-04:

2005-09-09:

Kärleken!

På samma sjukhus så ligger det en kvinna
Hon smärtar så har haft värkar i flera timmar
Hon svimmar nästan när det bara är sista kvar
Men hon biter ihop o tar i allt vad hon har
Inget som spars o hon stöter ut ett högt skri
O sjunker sen ihop uttömd på all energi
Allt är förbi några sekunder hinner ticka
Sen säger doktorn "Grattis det blev en flicka"
Kvinnan tittar upp och ser vad som har lovats
Nämligen den vackraste syn hon någonsinn har skådat
Det är henns nyfödda barn på väg mot hennes famn
Hon kan inte hindra lyckotårarna som sprutar fram
Äntligen kan hon hålla om det som legat
9 månader i henne och spelat
Huvudrollen i hennes liv
O kommer fortsätta att göra det för all framtid
Hon känner frid så totalt när hon får hålla
Sin dotter för första gången o om någon då kolla
Så skulle man se att hennes min sa mer än tusen ord
Evig kärlek sen första ögonblicket som en mor

- Låten Kärleken av CK

Största kärleken.

Älskade underbar dotter. Mitt allt och det som ger livet en mening. Älskar dig obeskrivligt och oändligt mycket. Mammas lilla ögonsten!

Regnigt.

Regnig och kall dag. Så jag ligger i sängen under en mysig varm filt med älskade dottern sovande på mitt bröst. Jag önskar faktiskt att det var bättre väder för ville gå en promenad i eftermiddag, men mina leder tycker inte direkt att detta vädret är det bästa att vara ute i. Så jag blir inne och fixar lite i hemmet och njuter av värmen och min dotters närhet.

Om man kunde gå tillbaka.

Då skulle jag vilja ändra tre saker för att se hur mitt liv hade sett ut idag. Aldrig gjort abort, aldrig skadat mig, aldrig ändrat stil. Tänkte att jag ska skriva ett inlägg om varje när det kommer till dessa, eftersom jag rätt ofta har tänkt på det.. Så återkommer med detta!

God morgon världen!

Har varit vaken i snart en timme och är väl egentligen inte helt vaken än faktiskt. Haft öppet hela natten och det har inte varit någon värme så halsen gör ont och jag häller i mig tea för att det inte ska bli värre.

Idag har jag inget alls planerat, ska försöka dra mig ut på en promenad om jag inte känner mig helt död sedan. Känner mig inte helt frisk, så vi får se hur det ter sig.

I morgon ska jag till psykologen igen, ska se till att ta upp det här med min sociala fobi. Jag har en känsla av att jag antagligen lär fega ur eftersom det är jobbigt att prata om och sist jag tog upp det så tog hon mig inte seriöst. Så jag ska försöka att tvinga mig själv att ta upp det. Annars får jag skriva ner något bra och maila det till henne.

Supermamma? Skulle knappast tro det!

När jag läste detta inlägg, så slog det mig att det jag läste kändes så mig. Så jag är bara tvungen att skriva ett eget inlägg om det. (Fast det har visst tagit ett tag för att göra det, Förlåt!) Är verkligen sen med detta inlägget, men har inte funnits tid. Men nu kommer det!

Jag hinner inte alltid med allt som ska göras i hemmet, trots att dottern numera gärna leker själv så vill hon ofta följa efter mig om jag går någonstans. Har börjat få in en rutin på att fixa disken så att det alltid är snyggt i köket och att plocka i ordning på golvet efter att dottern varit runt med leksakerna. Gör dessa grejer på kvällen eller morgonen och då blir det gjort. Dock så kommer vi till det här med att dammsuga eller skura, det är inte det lättaste att få in rutin på. Har att fredagar ska det städas helt, så att golven blir rena och allt sådant, men eftersom dottern är livrädd för dammsugaren är detta ett problem. Vill helst ha allt städning klar när fästmannen kommer hem från jobbet vid strax efter halv fem, men det är svårt att dammsuga när en liten dotter gallskriker och gråter. Hon har dessutom blivit alldeles för tung för att ha på armen. Jag har tänkt att jag ska dammsuga tre gånger i veckan och skura en gång av dessa. Men det är svårt att få in rutin på det i alla fall.

Sedan kommer vi till det här med att tänka ut mat en vecka innan så att man har allt hemma för att laga det. Har ett veckoschema jag ska skriva in maten på varje söndag och varje måndag handlar jag så då får jag hem allt, men det är väldigt svårt att komma på två rätter varje dag, en vanlig och en vegetarisk och samtidigt tänka på så att Zoe kan äta det. Så det tillkommer lite mer saker när man har barn kan man ju säga. Jag klarade att få ihop matsedlar två eller tre veckor, sedan blev det lite knepigt. Fast jag vet att får jag bara in i rutin att skriva nytt varje söndag och sedan skriva inköpslista efter det så kommer det fungera, men man ska ju lyckas komma ihåg och sedan komma på 14 maträtter, vilket kan vara rätt så svårt vissa gånger.

Att få ihop livet med barn och allt som hör till hemmet är verkligen inte det lättaste. Jag börjar få ordning på det när jag tar var sak för sig och gör det till en rutin så att det sitter. Med min ADD till allt detta blir det tusen gånger svårare så jag känner vissa dagar att jag vill bara lägga mig ner och ge upp, då känner jag att det är för mycket och för jobbigt. Trots det så kämpar jag vidare och försöker lösa allt så det funkar så bra som möjligt.

Dock är det så att jag hoppas att jag kan få in många rutiner nu under sommaren, så att jag till hösten när jag också har skola och läxor, ska kunna lösa allt med hemmet så smidigt som möjligt utan att behöva kämpa med det som en tok. Fast allt löser sig i alla fall det slut, det är ju det som är det underbara med livet. Om man bara kämpar och verkligen är bestämd med att lyckas så kommer det att gå till slut. Så jag är positiv till allting, men jag har det ändå kämpigt.

Så för att återkomma till det hela, jag är absolut ingen supermamma och kommer aldrig att bli det. Mitt liv och hem kommer alltid vara lite rörigt på sina ställen, men kommer i alla fall vara mysigt och hemtrevligt. Inte perfektionist och kliniskt rent, utan så att min dotter kan växa upp och veta att lite smuts är inte fel eller det hemskaste som finns, utan det får vara stökigt ibland och hon får sprida sina leksaker vart hon vill, bara det kommer till rätta sedan och inte är allt för hemskt. Hon ska inte vara rädd att leka och hon ska kunna springa in efter att ha varit ute och lekt utan att vara rädd att det blir lite smuts på golvet.

Allmänt gråa elaka tankar.

Så det är nu jag duger? Det är nu ni kommer krypande och vill något. Kanske för jag eventuellt skulle ha några goda råd. För att vi nu har något gemensamt, som vi absolut inte hade förr. Varför skulle denna lilla saken göra oss mer till vänner, komma mer överens och ha mer att prata om. Fast visst jag är ingen taskig människa så jag vänder inte bara ryggen eller låter det gamla spela så stor roll i livet. Däremot så förstår jag inte varför jag nu skulle duga som vän, när jag då inte ens var värd ett hej.

Känns som att dagen började riktigt bra, men är nog på väg mot ett allmänt grått själv trakasserande om jag ska vara ärlig. Jag har kommit jävligt långt, men när man kollar på det sättet så känner jag mig så värdelös och mycket sämre än er och det gör ont. Jag kan inte hjälpa mina tankar men i jämförelse så känns det som jag har inte kommit så långt, jag är fortfarande miljoner nivåer under er och ni tittar fortfarande ner på mig och ni tycker lika illa om mig nu som förr.

Egentligen vet jag inte alls vad ni tycker och skulle ni bedöma mig efter den människa jag var då har ni antagligen fel. Jag har förändras en hel del under dessa år och jag är inte den personen jag var då. Kanske till utseende en del, men absolut inte till insidan.

Hur som helst, vill ni nu vara en del av mitt liv som vän eller vad ni nu tänkt så krävs det kanske lite mer än vad ni har åstadkommit hittills. Jag ger er trots allt en chans till, trots hur ni en gång i tiden behandlat mig eller vad man nu ska kalla det. Så varsegod och gör det bästa av detta!

Det rusar fram.

Tiden rusar iväg och Zoe blir bara större och klokare för varje dag som går. Hon älskar att vara ute så mycket av tiden spenderas ute i det underbara vädret. Igår gick vi hela tre promenader och sammanlagt blev det nog runt 9km. Var riktigt öm i det högra benet igår men kändes otroligt bra och känner att jag börjar få in en vana att röra mig mer.

I alla fall, nu under sommaren kommer mycket av tiden spenderas ute och jag kommer njuta av denna sommaren massor. Eftersom jag större delen av förra endast kunde hålla mig utanför huset och inte gå någonstans. Det var ju för att lilla fröken Zoe ville ut tidigare än vad alla andra tyckte. Så fick inte anstränga mig från slutet av maj tills hon kom ut i början av juli, sedan när hon kommit till världen hade jag svårt att gå någon månad så hela sommaren förflöt och jag sätt hemma nästan hela tiden. Och jag badade inte en enda gång ute, så ni kan gissa vad jag kommer göra i sommar.. BADA!

Idag blir det kanske någon promenad under förmiddagen, får se om tiden finns eftersom jag har lite annat att göra. Sedan blir det att ta sig upp till vår gamla granne som håller på att flytta, för där är det studentmiddag för hennes yngsta son. Kanske tar mig en promenad ikväll istället för nu under förmiddagen, det återstår att se.

61 dagar kvar..

tills jag äntligen blir fru Kapstad. Tiden bara rinner iväg, men det mesta är redan klart. Jag har klänningen, buketten är beställd, Zoes kläder är klara, maten är bestämd och korten är på väg ut. Så nu är det bara några saker kvar och två månaders väntan kvar.

Eftersom tiden hittills har gått så fort kommer väl det sista att slöa sig fram. Fast det är en hel del som ska fixas och en hel del som händer dom närmaste veckorna, så förhoppningsvis går det riktigt fort dit. Jag längtar så att jag nästan vill dra dit min finaste älskling och göra det idag, det känns så långt kvar fast det inte är det.

Så nu är det bara att njuta av sommaren fram tills jag äntligen står framme vid altaret och säger JA(!) till min underbara vackra älskade prins.

Mammas trollunge!

Den allra största kärleken är den för min dotter. Varje gång jag tittar henne fylls mitt hjärta av ett lyckorus som bara bubblar över. Att se henne bli en egen liten individ, med egna små saker som gör henne speciell och till den lilla ögonsten hon är, det finns inget som är mer underbart. Zoe Milla Kapstad, mammas egna lilla trollunge. Kommer alltid finnas här för dig och älska dig obeskrivligt i evighet!

Zoe, 11 månader

Framsteg:

• Klättrar ner för sängen
• Klättrar upp i sängen/soffan
• Har gått sina första steg
• Hon har sex stycken tänder
• Går stadigt med gå-vagnen
• Ger leksaker oss leksaker, vill sedan ha tillbaka dom
• Bläddrar mycket i böcker
• Fråga "va-dä" om saker och personer i telefonen
• Pekar ut och säger "dä" när hon vill ut, eller kryper till ytterdörren